»Det är efter en lång och mödosam tvekan som jag har beslutat mig för att offentliggöra de ord som Robert Antelme riktade till mig i juni 1945. Det sker mindre till följd av ett fritt val än som slutet på ett sådant dilemma man benämner moraliskt, där osäkra värden sätts på spel: men kampen mellan mod och feghet, anständighet och eftergivenhet förstärker dem bara tills de inte längre går att åtskilja och således ger plats åt ett beslut, i form av en flykt framåt. Vilket såklart inte löser någonting, i alla fall inte för samvetet.«
Dionys Mascolo reste 1945 från Paris till Dachau för att rädda sin vän Robert Antelme ur lägret. Hans tillstånd var livshotande. Om en minnesansträngning innehåller både ett brev som Antelme skrev till Mascolo efter hemkonsten, och dennes reflektioner om Antelme och deras vänskap. Den följs en text av Maurice Nadeau om Människosläktet.
Översättning och efterord av Jakob Svedberg