Professor Lars Calmfors har verkat i fem decennier som forskare i nationalekonomi, samhällsdebattör och rådgivare till olika regeringar. Under dessa år har Sverige mött olika ekonomiska problem: inflation och kostnadskriser på 1970- och 80-talen, massarbetslöshet och skenande statsskuld under 1990-talskrisen, recession i samband med den globala finanskrisen 2008-09, bristande integration av utrikes födda och senast coronakrisen.
Här ger Calmfors sin personliga skildring av hur samspelet mellan ekonomer och politiker fungerat. Det handlar om penning-och finanspolitiken, sysselsättningen och varför Sverige inte gick med i EMU. En fråga som blivit särskilt aktuell under coronapandemin är vilken roll forskare bör spela i samhällsdebatten.
Calmfors skildrar ekonomernas tänkande men ger också anekdotiska ögonblicksbilder av mellanhavanden med politiker som Per Ahlmark, Torbjörn Fälldin, Bengt Westerberg, Anne Wibble, Göran Persson, Erik Åsbrink, Gudrun Schyman, Anders Borg och Magdalena Andersson. Ibland har relationerna fungerat väl, ibland har de varit problematiska.
Lars Calmfors är forskare vid IFN och professor emeritus i internationell ekonomi vid IIES, Stockholms universitet. Han ingår i finansminister Magdalena Anderssons referensgrupp för ekonomiska coronafrågor.
Det är en frustande intressant läsning, rappt och elegant skrivet. Med knivskarp och lågmäld retorik - stark i sak, ständigt relevant, egensinnig - har hans analyser ofta varit dräpande.
Pernilla Ström i Sydsvenska Dagbladet
Mycket läsvärda memoarer.
Yngve Sunesson i Skånska Dagbladet