Hon störtade mot marken, med ett hjärta fyllt av förtvivlan. Föll i en hel evighet. Upplevelsen skapade kaos i hennes huvud. Att okontrollerat snurra runt likt en trasdocka medan vinden slet i hennes skadade kropp fick hjärnan att vilja stänga av.
Förhoppningsvis var allt bara en mardröm och lät hon bli att öppna ögonen så kanske hon skulle vakna upp. Men även om förnuftet gjorde uppror mot hela situationen och fann den totalt ologisk, förstod hon att det var sant. Full av rädsla undrade hon vad som väntade henne på marken och kände sig ohyggligt ensam. Jorden var en plats även änglar fruktade. En plats fylld av mörker, där synder förblindade själen.